Jag erkänner: jag googlar mig själv

Jag googlar ibland mitt namn och mina boktitlar. Jag vill ju veta om någon tycker något om någon av dem.

Och ibland händer det att jag hittar recensioner som gör mig rörd och glad.

Exempelvis bloggen Boktipzet, som skriver sommarbokstips och skriver (bland annat) så här om Kära dagbok:

”det känns nästan som att öppna någons dagbok och börja läsa de innersta tankarna. Det är en bok som jag verkligen rekommenderar.”

Hela recensionen kan du läsa här:

recension av Kära dagbok i Boktipzet

Advertisements

Leave a comment

Filed under Uncategorized

Hannes får fler fina betyg

Hannes hjärta Jenny har fått fler fina betyg.

Bloggen Jennies Boklista skriver: Rolig, fin & väldigt bra skriven!!!

Det var väldigt roligt, tycker jag!

Här är en länk till bloggen:

jennies boklista

Leave a comment

Filed under Uncategorized

Litteraturstöd till Hannes!

Idus förlag söker litteraturstöd för alla ”sina” böcker. Stödet delas ut av Kulturrådet och det ges till böcker som har en förstaupplaga på maximalt 5 000 exemplar och som medlemmarna i stödkommittén tycker är tillräckligt bra. Stödet består i att de till reducerat pris köper in 282 böcker, som distribueras till biblioteken och dessutom tillkommer ett krontal för antal sidor i boken. Allt från bilderböcker till romaner kan få litteraturstöd.

Hanneshjärtajenny.png

Hannes hjärta Jenny har fått litteraturstöd av Kulturrådet!

Det finns ett antal kriterier också. Bland dem finns:

Att hänsyn tas till korrekturläsning, språkbehandling, textkritisk granskning

Bokens format, formgivning, hållfasthet med mera ligger också till grund för bedömningen.

Dessutom, för barn- och ungdomsböcker går man efter de här urvalskriterierna:

  • Originalitet i relation till samtida utgivning och genre.
  • Upphovspersonens självständighet i gestaltandet i relation till genren.
  • Förmåga att tänja gränser för såväl genre, form och innehåll.

samt bokens förmåga att:

  • engagera och beröra genom fördjupad gestaltning
  • väcka nyfikenhet och vidga medvetenhet
  • förhålla sig öppet och ifrågasättande
  • gestalta komplexitet.

Jag vet inte hur vanligt det är att litteraturstöd ges. Däremot har jag har hört av en del förläggare att är svårt att få sådant här kulturstöd. Men nu har det alltså hänt. Hannes hjärta Jenny har precis beviljats litteraturstöd. Det känns bra, tycker jag.

Stödet betalas ut till förlaget och förlaget kan ju göra som de vill med det. På Idus får författaren/illustratören ta del av det. Det tycker jag känns schysst.

Leave a comment

Filed under Uncategorized

”… desto mer gillade jag honom …”

Jeanette Palm som driver bloggen Bokhemligheter har recenserat Hannes hjärta Jenny

Hon skriver bland annat ”…ju mer jag lärde känna killen desto mer gillade jag honom och jag läste med ett leende på läpparna …. Jag tror att både tjejer och killar kan ha behållning av den här boken, även om den är skriven ur en killes perspektiv … Jag kan varmt rekommendera Sofia Hedmans bok.”

Du hittar hela recensionen här:

Bokhemligheter om Hannes hjärta Jenny

Leave a comment

Filed under Uncategorized

Hannes får fin recension i Barometern

Camilla Carnmo recenserar Hannes hjärta Jenny i Barometern. Och även om hon inte gillar att Hannes tycker att Jennys tunga är söt, så tycker hon att boken är bra. Och det är ju väldigt roligt. Nedan lite av vad Camilla Carnmo skriver.

Hanneshjärtajenny

”Sofia Hedman fångar fint vardagen med små detaljer som bullar och mjölk, tuff-skejta lite för nära gamla tanter, innebandy på rasten och situationer i klassrummet. Hannes hjärta Jenny heter boken men den viktigaste relationen är den mellan Hannes och bästisen Samuel.”

Läs hela recensionen under fliken Nyheter!

 

Leave a comment

Filed under Uncategorized

Jag träffade så himla mysiga elever

För ett par veckor sedan, den 25 april, var jag i Rinkabyholmsskolan utanför Kalmar och berättade om mina böcker, speciellt om Hannes hjärta Jenny. Ja, den boken var faktiskt huvudorsaken till att jag var där.

Jag har nämligen tidigare varit på Rinkabyholmsskolan på författarbesök, och när jag då läst lite ur råmanuset till Hannes hjärta Jenny (då hette berättelsen Svart hjärta Rött hjärta), så var det många elever som sa ”ååh, när blir den bok, jag vill läsa resten, vad som händer”.

När det nu blev bok av historien, visserligen omskriven och med ny titel, så ville jag förstås berätta för dem hur det blev. Och när jag ändå var där, och det ändå var (nästan) Världsbokdagen, så kunde jag lika gärna träffa alla elever.

boken.jpg

Jag berättade om och läste ur Pojken och havet för förskoleklasser, ettor och tvåor. Och visade förstås Eigon och den starka mamman och Flickan som blev varg. För de äldre berättade jag om Hannes hjärta Jenny och om Kära dagbok (jag hatar dig).

En sak som jag upptäckt bara några dagar tidigare (då jag lyssnade på några andra författare, som berättade hur historiska lämningar inspirerat dem till deras skrivande) var att mina böcker inte utgår från föremål eller platser, utan ofta handlar om känslor, om hur man hanterar känslor. Det sa jag också till eleverna. Jag kan inte säga att någon av de här inspirationskällorna skulle vara bättre än någon annan. Men jag blev själv plötsligt uppmärksam på skillnaden.

Vet inte om eleverna i Rinkabyholmsskolan skiljer sig från andra elever, men förmodligen är de ganska lika många andra barn. Jag träffade dem i rätt stora grupper. Ett par årskurser åt gången.

Det var en fröjd att träffa dem allihop. Det här gäller från förskolebarn till grabbarna (och tjejerna) i 12-13-årsåldern: De lyssnade så bra! De svarade följde med så bra! De ställde bra frågor och satt som ljus när jag läste! Det var verkligen fantastiskt roligt, ska jag säga.

Och en liten tjej sa: Det här var jätteintressant!

Och en tjej frågade mig om jag kunde hjälpa till att ge råd om hon vill bli författare. Det är klart jag kan!

I dag sa förresten Idus förlag att den första tryckningen nästan är slutsåld och man planerar omtryck av Hannes hjärta Jenny!

Leave a comment

Filed under Uncategorized

”Realistiskt och underhållande”

I dag fick jag höra att Idus förlag hade sålt 150 Hannes hjärta Jenny. Bara i dag alltså (!). Jag gissar att det är biblioteken som skickat in beställningar.

Nyss dök också en recension av boken upp som jag också blev glad och stolt över.

Sandra Skoog som driver bloggen ettlivvidhavet skriver bland annat så här:  ”Sofia Hedman berättar också på ett otroligt bra sätt hur underbart himlastormande det kan vara. Hon beskriver hur komplicerat och hur stora proportioner kärleken kan ta på ett mycket realistiskt och underhållande sätt.”

Läs hela recensionen här: ettlivvidhavet.se

Skärmavbild 2016-05-10 kl. 22.12.28

 

Leave a comment

Filed under Uncategorized

Mer om Horace och Ebba

Jamen, jag kan bara inte låta bli. Det rullar ju liksom på hela tiden …
Okej. Babel. Denna gång med Horace Engdahl.
För ett par veckor sedan med Ebba Witt-Brattström.
Självklart måste de båda figurera i detta litteraturprogram, dock inte veckorna direkt efter varandra. Så det fick bli ett par veckors karens för Horace.
Hur är det nu? Vad utläser man från deras framträdanden i bokprogrammet (förlåt, litteraturprogrammet)?
ebba_horace2
Hon: En kvinna som har förlorat kampen i ett äktenskap, som har förlorat kampen om att göra om sin make efter sina egna tankar och behov, som känner sig som en som blivit bortskuffad, som bara varit en serviceperson, som vill visa sin självklara samhällsposition. Som vill ge igen.
Fast hon känner fortfarande att hon slår ur underläge.
Han: En man som har förlorat kampen i ett äktenskap, som har förlorat kampen om att få sin maka att förstå att han inte är som hon även om hon vill att han ska vara det, som känner sig bortprioriterad, som bara varit en brödfödeperson, som vill visa sin självklara samhällsposition. Som vill bita tillbaka.
Fast han visste inte (enligt honom själv) att han hade något att bita emot (!!!).
Och hon vill inte alls att hon och han ska förknippas med hennes berättelse.
Och det vill inte han heller.
Inte lätt att vara författare inte.
Särskilt inte om man råkar vara en före detta ständig sekreterare, eller en ständig feminist.
#Horace #Ebba #babel

Leave a comment

Filed under Uncategorized

Två böcker från ett gemensamt liv

Jag brukar inte skriva om vuxenböcker här. Men man måste nästan göra ett undantag för Ebba och Horace, dessa två som själva vikt ut sin söndrade relation bland allmänheten. Hear, Hear, självklart handlar det inte om deras relation. Det här är litteratur (världslitteratur, enligt Ebba, åtminstone hennes egen bok), inte några självbiografier (som om inte självbiografier kan vara litteratur).

Nåväl. Jag har läst. Först Århundradets kärlekskrig, sedan Den sista grisen. Och här är vad jag plitade ned efteråt …

Jag har nu läst Ebba Witt-Brattströms Århundradets kärlekskrig och Horace Engdahls Den sista grisen.

Eftersom man liksom läser de här böckerna i par, som ett par, som en slags dialog, så tog jag mig för att jämföra dem en aning.

Jag tittar lite utanpå. Ebba Witt Brattströms omslag är ljusblått och trasigt på låtsas. Titeln är väl synlig. Här finns även ett integrerat ansikte – en bild i ett enda penndrag med tre ansikten i ett, som jag nog borde känna igen, men jag kan inte precis placera det. Horace Engdahls titel är i någon sorts slarvig handstil, har mustiga färger och en målad bild av författaren med kultursjal om halsen. Det är inget smickrande porträtt.

Hur ska man tolka detta? Det är förstås en föraning av innehållet, Brattström skriver om något trasigt och tillknycklat. Engdahl försöker hålla sig mer strikt, mer kulturell, men ändå inte helt comme il faut.

Vad säger paratexterna? Brattströms baksida berättar om boken. Det är en ”punktroman. En strindbergskt dödsdans i vår samtid”. Engdahls berättar om  hur provocerande Engdahl kan vara i sina texter, och förstås att han blev känd för svenska folket då han var ständig sekreterare i Svenska Akademien.

Detta tolkar jag som att Brattströms (Norstedts) förlag vill förklara vad för sorts text man fått i sin hand, medan Engdahls förlag (Bonniers) tycker att personen bakom verket och dennes tidigare förmåga att provocera är viktigare.

Innanför flikarna lyfter Brattströms förlag Norstedts fram pressröster om essäsamlingen Kulturmannen och andra texter, samt att Brattström är professor i litteratur, har fått priser och skrivit i DN.

Bonniers har också lyft fram tidigare verk: De har lagt in citat om Cigaretten efteråt. De berättar (igen) att Engdahl sitter i Svenska Akademien och har varit dess ständige sekreterare. I övrigt har de listat titlarna på flera andra böcker som Horace Engdahl har skrivit.

Brattströms bok har större format, större typsnitt och färre sidor.

Engdahls är mindre och tjockare.

Kanske tänkte Norstedts att om man ska synas och vara något, då ska man också ta plats och Bonniers gick efter devisen ”less is more”.

Själva texterna då? Jag konstaterar att det i båda fallen är relativt ”få ord för pengarna”. Nu är ju inte det något problem, om orden är riktigt bra sammansatta.

Här känns det för min del som om det ändå blir lite för mycket. Jag tröttnar helt enkelt på slutet, det är för mycket av samma sak hela tiden. I båda böckerna. Fast på olika vis då.

Brattström berättar om ett äktenskapligt sammanbrott där ”hon” och han ”samtalar” om den ruin som blivit av deras gemensamma liv (båda för det mesta i ganska högtravande ordalag). Hon är besviken över att han inte uppskattar hennes arbete och livsinställning. Hon verkar vara avundsjuk över hans framgång, men vill ändå visa sig överlägsen, på det moraliska och etiska planet, och gör detta genom att vara något av en översittare i sina resonemang. Han slår oftare under bältet använder våld och ord som ”fitta”. Det finns ingen försoning. I slutet finns en lista över var alla stulna citat kommit ifrån. Man undrar ju om ”hon” och ”han” (ni vet vilka) slängde sig med citat från litteratur de läst när de pratade (eller grälade) sådär till vardags.

Och Engdahl, han har delat upp texten i två, först kommer ”Spillror”, korta eller längre stycken om sådant som författarjaget tyckt sig lära av livet. Berättarjaget skriver om från sin litterärt lärda position, om avund, kärlek, ensamhet, självkritik, kvinnor, uppbrott och död. Här är det minst lika mycket smärta som i Brattströms bok, men på ett torrare vis. Andra delen, ”Mannen på bryggan” är egentligen mer av samma sak, bara aningen mer sammanhängande, och tematiskt handlar det mer om kvinnan, kvinnan i allmänhet och (får man förmoda) den kvinna som mannen på bryggan inte längre har i sitt liv, men även om manligheten, eller kanske kulturmannens villkor. Det är som om mannen i boken gör allt för att hålla fast vid sin (in)ställning.

Summan av kardemumman? Har berättelserna något värde om man inte känner till bakgrunden? Först är jag benägen att säga nej, inte alls. Det här är skvallrets böcker, mest Brattströms då. Men visst finns ändå litterär kvalitet, i båda böckerna. Brattströms punktroman är bitvis ganska suggestiv. Engdals aforismer är ofta rätt bitska och ironiska och man känner som sagt både frustration och smärta som ett tema i hela boken.

Författarna har i livet gått skilda vägar. I de här två böckerna omfamnar de (motvilligt) varandra igen. I vilket fall som helst kommer båda böckerna att stå bredvid varandra i minn bokhylla. Då är det Horace som blickar ut i rummet.

Vad nu det kan betyda.

Leave a comment

Filed under Uncategorized

”Uppfriskande”

Här är en bit av en recension från en barnsida. Och det är klart att sådant här är roligt att läsa!

”Eigons mamma är hur som haver hur stark som helst. Det var väldigt uppfriskande med en stark och tatuerad mamma tyckte både jag och barnpatrullen! Och vi gillar illustrationerna skarpt!”

Läs hela recensionen under ”nyheter” eller gå in på:

Om Eigon på kalasdags.se

Och snart kan man läsa mer om Eigon. Carina Ståhlberg är i full gång med att illustrera Eigon i blåbärsskogen!

Skärmavbild 2016-04-28 kl. 21.03.32Skärmavbild 2016-04-28 kl. 21.03.15.png

Leave a comment

Filed under Uncategorized