Monthly Archives: December 2015

Jag hade satt ett mål

För några år sedan, jag tror att de kan ha varit 2013, eller kanske 2012, satte jag ett mål: Jag ville ha fem publicerade titlar senaset 2015.

Kanske löjligt att sätta ett sådant mål, men jag hade haft en väldigt tung period efter att Tammi dog och inte kunnat skriva. Jag hade inte publicerat något sedan 2008 och mitt förlag, Eriksson & Lindgren hade blivit uppköpt av Rabén & Sjögren. De hade dessutom lagt ned ”undertiteln” E&L och jag stod i praktiken utan förlag.

Men jag hade börjat Kreativt skrivande på Linnéuniversitetet och dessutom läste jag något år Att skriva för barn och ungdom parallellt. Det fick mig att börja skriva igen.

Jag hade ett antal alster med andra ord. Och en förhoppning om att hitta ett förlag som ville satsa på mina böcker.

Det var svårt. Hur många refuseringar har jag fått. Jag kan knappast räkna. Ofta har det varit standardrefuseringar, men också av typen: Det här är bra, men tyvärr har vi beslutat att tacka nej.

Till sist var det ett lokalt förlag på Öland, Vombat, känt för sitt engagemang i HBTQ-frågor/mångfald som sa ja till att publicera ett manus: bilderboken Flickan som blev varg, ett manus som jag skrivit efter en språklig miss i en artikel på mitt jobb på Barometern, som min kollega som tur var upptäckte. Det blev en ny berättelse och Tin Eriksson på Vombat sa att den tyckte hon var värd att satsa på!

Flickan som blev varg

HBTQ lyser med sin frånvaro i berättelsen, men de nappade i alla fall, vilket jag är tacksam över. Jag var nybörjare på FB, och hade av en slump hittat en nystartad FB-grupp för barn- och ungdomsförfattare och dito illustratörer. Där hittade jag Jenny Lucander Holm från Finland.

Resultatet blev över min förväntan och boken kom ut hösten 2014. Efter sex år av tystnad …

Så tackade Idus förlag ja till Eigon och den starka mamman, en 15 år gammal berättelse som jag hittade i en tidskriftssamlare och skrev om och där jag hade hittat illustratören Carina Ståhlberg på FB.

Skärmavbild 2015-03-19 kl. 13.22.01

Och så var det Kikkuli förlag som i våras sa ja till Kära dagbok (jag hatar dig) som började som ett antal noveller på Linnéuniversitetet (baserade på min dotter Tammis dikter) och som jag efter en förlagsrunda skrev om helt. Den har just haft bokrelease.

kara_dagbok_omslag_01_01

Kikkuli hade också tackat ja till bilderboksmanuset Pojken och havet (som jag förresten skrev som en uppgift i Att skriva för barn). Problemet var illustratören, som först sa ja. Men sedan hoppade av av olika anledningar.

Skärmavbild 2015-12-25 kl. 10.13.05

Men jag hade tur igen: Facebook är en källa att ösa ur, och här dök illustratören Emelie Gårdeler upp. Hon har gjort ett fantastiskt jobb och även om jag var ledsen över att illustratör nr 1 hoppade av, är jag oerhört glad över Emelies bildtänk och känsliga skicklighet.

Pojken och havet kommer ut i mars/april 2016.

Och dessutom har jag just lagt kontrakt nr 5 på lådan: Idus har sagt ja till Eigon i Blåbärsskogen, som ska komma ut i september/oktober 2016

Så ja, jag kom inte riktigt i mål. Men fem kontrakt har det blivit. Jag är tacksam och nöjd, över illustratörer som kämpat och gjort provbilder till manus som (ännu) inte blivit något, över förlag som vågat satsa på mina berättelser och över bibliotek och privatpersoner som velat köpa dem.

Man blir inte rik i pengar räknat (en del författare blir förstås rika, en del våldsamt förmögna, men inte jag, inte än, inte någonsin kanske). Men att skriva och få förmånen att ge ut böcker ger något mer än så.

 

 

 

Advertisements

Leave a comment

Filed under Uncategorized

Tjuvtitt på Pojken och havet

En gång för ganska länge sedan skrev jag en text som jag kallade Pojken och havet. Ja, visst var det Hemingway som inspirerade till den titeln. Men orsaken till texten var en uppgift på Linneuniversitetets kurs Att skriva för barn.

Vi hade fått en bild, ett foto. Och skulle skriva en bildtext. På ungefär en sida eller två. Som journalist vet man att bildtexter är ungefär två rader.

Hur göra? Ja, två rader var väl inte att tänka på. Bilden gav mig associationer som liksom drog iväg åt ett håll och slutade på ett lite oväntat sätt. Det blev en berättelse om en pojke som längtade efter att få komma till havet.

Så låg texten länge i datorn och vilade. För ett par år sedan hittade jag den igen, och tänkte att – ja, kanske, ja visst borde det här kunna bli en bilderbok!

Till våren ges Pojken och havet ut  av Kikkuli förlag. I FB-gruppen Barnboksförfattare och illustratörer hittade jag Emelie Gårdeler, som gjort illustrationerna.

I dag kan jag ge en första tjuvtitt på Emelies underbara bilder.

Och första meningen i berättelsen:

– Havet, vad är havet? frågade pojken.

Leave a comment

Filed under Uncategorized

Skriva skriva skriva

Nästan alltid har jag någon berättelse i huvudet. Det är inte alltid jag är beredd att skriva den. Jag kanske inte har tid. Den kanske vill mogna lite mer. Jag kanske håller på med något annat.

Just nu. Just nu har jag inget särskilt i huvudet. Utom att jag nog ska skriva om dystopin som jag jobbade med på Linnéuniversitetets Kreativt skrivandekurs. Och att jag kanske ska skriva om romanen som jag jobbade med på en annan av Linnéuniversitetets skrivandekurser.

Och så har jag kanske ett par andra idéer i huvudet.

När jag skriver, behöver jag skriva på. Jag har ofta bråttom att bli färdig. Och det känns som en nästan oöverstiglig svårighet att bara vara i början på en berättelse. Så mycket kvar att skriva. Och hur ska man egentligen få ihop så mycket text att berättelsen inte bara blir en idé, utan en verklig berättelse.

Då är det ganska skönt att kunna skriva ett bilderboksmanus. Där är tanketiden innan jag kan börja lite kortare, ibland bara någon vecka ibland bara någon dag. Så kan jag börja, och så kan jag skriva, låta ligga, läsa om, fila lite, skriva om lite, och få klart.

Alla bilderboksmanus blir inte utgivna. Men det känns bra att få skriva dem. Jag känner mig liksom lite kreativ och inte bara frustrerad över att jag aldrig kommer igång med de där stora, långa projekten.

Och två nya är faktiskt på gång.

Så nu kanske jag kan ta itu med de där andra, lite större projekten.

Eller sen.

Leave a comment

Filed under Uncategorized