Monthly Archives: February 2014

En rad om dagen (minst)

Ibland drabbas man av skrivkramp. Det kallas för det i alla fall. Egentligen handlar det nog om att man inte riktigt vågar gå vidare med det projekt man håller på med. Man vet inte hur man ska göra, och därför skjuter man på det, gör annat, hittar på undanflykter, städar, dammsuger, skriver ett brev, jobbar med en skoluppgift, åker och handlar, byter lakan, ringer någon vän, kollar facebook, kollar mejlen, kollar om det finns något på nätet som kan vara värt att kolla på, tittar på nyheter, ser på teve, lagar mat, städar lite till.

Och har dåligt samvete.

För man borde ju skriva.

Olika författare har olika råd om hur man ska ta sig ur ett sådant dödläge, ett sådant som Bodil Jönsson kallar ställtid. Men jag tror inte att det bara handlar om ställtid – att man ska bli redo att ta sig an uppgiften.

De flesta författare talar om rutiner. Att man helt enkelt sätter sig ned på rumpan och skriver. Regelbundet.

Gud vad jobbigt, kan man tänka. Hur ska man orka det. Dag ut och dag in. Kan inte inspirationen bara komma.

Men (och det tror jag är sant): ingen inspiration utan att man sitter vid sin dator (skrivblock). Eller snarare, tankar (inspiration) som man kommer på när man cyklar, joggar, går ut med hunden, städar, lagar mat eller vad det nu är, de behöver sättas på pränt.

Anne Lamott har i boken Bird by Bird skrivit något om att bara ta sig an en liten del i taget, annars kan man bli överväldigad av projektet. Men om man bara koncentrerar sig på en liten del, så stor som ramien kring ett frimärke, en liten scen. Ja då är det enklare.

Just nu set mitt eget (nåja, det är väl 2000 år vid det här laget och jag har fått det av Uffe) recept: Nulla dies sine linea (Apelles) – Ingen dag utan en rad. 356 f kr. En enda rad är inte så svårt att åstadkomma. Och ibland kan det faktiskt bli en hel sida, eller ännu mer. Av bara farten. Och när man väl fått upp lite fart, är det lättare att styra projektet (eller att det styr sig åt något håll). Det står i alla fall inte stilla och faller omkull av obalans.

Leave a comment

Filed under Uncategorized