Monthly Archives: July 2013

Om kritik och kritiker

Vem är en kritiker? Och hur stor betydelse har kritiken för en författare?

På den första frågan skulle jag svara. Ja. Alla är kritiker. Och mycket få. Hur går det ihop?

På den andra frågan skulle jag svara. Ja. Viktiga är de, kritikerna. Och oviktiga. Hur går det ihop?

Vi tycker ju alla om eller inte om olika saker hela tiden. Och då är vi kritiker. Vi bedömer våra barns ritade eller målade alster, vi tycker och tänker om filmer vi ser och böcker vi läser, om människor vi möter, om byggnader vi ser, mat vi stoppar i oss. Vi kritiserar hur folk klär sig etc etc etc.

När en läsare (jag tänker då en barnläsare när det gäller barnböcker, eller en vuxenläsare när det gäller vuxenböcker) säger att han/hon tyckte om boken eller kanske inte tyckte om den, då är den läsaren en kritiker. Bättre till och med om denne läsare kan berätta varför boken var bra. Ibland skriver de recensioner i bokbloggar. Detta kan vara viktigt för författaren, eftersom de kan locka andra till läsning. Att möta en läsare (exempelvis då man bokpratar på en skola eller på bibliotek eller vid signeringar) som förklarar att den eller den boken var sååå bra. Då blir man som författare extra glad, för den vanlige läsarens reaktion tycker jag själv är den som känns viktigast. Att berättelsen berört, att den betytt något för läsaren att den givit något. Det är den vanlige läsaren man skriver för. Inte proffskritikern.

Men det finns proffskritiker. Den ena kategorin är de som är nålsögat in till förlaget. De bedömer om ett manus är värt att satsa på (om det kan sälja tillräckligt bra). Dessa proffskritiker (ofta kallade lektörer) är oerhört viktiga för författare, i alla fall för författaren in spe. Som tur är har dessa kritiska ”förläsare” olika smak och tycke och det som inte passar den ene kan passa den andra.

Den andra kategorin proffskritiker är de vars kritik publiceras i tidningar. De sovrar bland de böcker de ska läsa och skriva om. De har (i bästa fall) stor erfarenhet av att läsa och förhoppningsvis ett objektivt synsätt när det gäller hur berättelsen bedöms. Dessa proffskritikers omdömen tycker jag som författare är intressanta att läsa. Ibland tänker jag: ja det var så jag menade. Ibland tänker jag att kritikern läst ”fel”. Fast fel kan det knappast vara. Varje läsare har sin egen rätt till tolkning. Som författare blir man förstås lite nedstämd av ”dålig” kritik. Å andra sidan är det något man kan skaka av sig. Särskilt om någon annan kritiker läst på det sättet man tänkt sig och tycker att boken är bra!

Några av proffskritikerna jobbar för bibliotekstjänst. Deras omdömen publiceras inte i tidningar, men är oerhört viktiga när det gäller bibliotekens inköp. Därmed är de viktiga även för författaren. För om biblioteken köper in böcker, betyder det att boken kan lånas ut. Det betyder att fler har möjlighet att läsa. Och som författare är det nog viktigast av allt: att berättelserna man skrivit blir lästa.

1 Comment

Filed under Om att skriva

Svårt med noveller – eller med döden?

Jag har skrivit en novellsamling. Inget konstigt med det, kanske, men det är inte enkelt med noveller, verkar det som. Novellerna är skrivna för högstadiet, kanske passar de även för år fem och sex. De går under samlingsnamnet Kallt vitt … och är olika långa men handlar alla om samma tema: utanförskap, vänskap, mobbning, ensamhet. Alla noveller inleds av en kort dikt (som Tammi har skrivit).

Tyvärr är det är inte lätt att hitta något förlag för de här novellerna.

Ett förlag sa ”väldigt bra, men vi har inte givit ut noveller och vi vågar oss inte på det.” Ett annat förlag sa ”det är mycket bra, men vi vet inte hur vi ska marknadsföra dem … om du skriver om dem till en sammanhängande berättelse kan vi överväga att ge ut dem”. Ett novellförlag sa: ”vi ger bara ut enstaka noveller, inte samlingar” och ett novellförlag kommenterade ”de verkar vara inledningar till längre historier”.

Jag vill egentligen inte skriva om novellerna till en ungdomsroman. Jag vill egentligen inte heller skriva om dem till ett antal olika längre berättelser.

Jag undrar om det är så att ett ämne är problemet: titelnovellen handlar om ett självmord och om hur en tjej reagerar på detta självmord. Är det för svårt? Är det så att man inte vågar? Eller är det att jag i ett efterord berättar om att Tammi skrivit inledningsdikterna och att Tammi själv tog sitt liv?

Eller är novellerna verkligen omöjliga att sälja?

Möjligheten finns ju att de är för dåliga förstås. Men det har ingen uttryckt rätt ut. Lite frustrerande, måste jag medge.

5 Comments

Filed under Om att skriva